jag vet var jag står ..
Jag har haft svåra studer som har varit svårt att ta sig igenom, jag har haft bra stunder som bara har flygit iväg. Jag har alltid tatt hand om mig själv inprincip jag har alltid klarat mig på egen hand, men när allt bara säger stopp och man stannar på en ruta som är jävligt jobbig att ta sig ur ifrån så har jag klarat mig endå.
visa beundrar mig över allt jag gått igenom för jag har klarat de så bra som jag har gjort. och själv märker jag inte de på samma sätt. Jag har alltid haft "problem" oavsätt vad, jag har svårigheter i skolan tex, som innan när jag gick i sjuan eller ja gick och gick va mest hemma och samma visa i åttan .. höll på med en massa skit och va allmänt korkad, tänkte inte på vad som skulle hänt om jag fortsatt tänkte inget just då ..
Ångrar inget jag gjorde, låter konsitgt att jag inte ångrar de eftersom det va dumma saker. men hade jag aldrig gjort dom sakerna som jag gjorde hade jag aldrig tänkt om, jag hade aldrig fått veta hur det var och nu försöker jag hjälpa andra som har de svår och gör mitt bästa .. Som en av mina närmaste tjej kompisar som jag verkligen litar fullt ut på, henne har jag sagt till att ALDRIG göra samma sak som jag gjorde, hon ser upp till mig och ibörjan va de på fel sätt .. Hon såg mig bara hur jag va just då och inte hur jag verkligen är. Men jag hoppas hon ser mig nu att jag vill hjälpa henne att jag inte vill att hon faller ner i samma grop som jag gjorde för då hade jag blivit rent ut sagt förkrossad! Blev så glad när hon sa till mig att det är jag som har fått henne att inse att skolan är faktist en viktig sak som hon måste sköta, hur jobbigt det än är och hur drygt det kan vara så måste hon gå dit (ni som "känner" mig som läser detta tänker säkert, woot? hur kan hon säga så hon som skitit i skolan själv?) men då känner ni inte mig ska jag säga, då ser ni mig från de yttre!
Blev glad att höra av henne att det är jag som fått henne att inse dom viktiga saker i livet, att säga ja och nä, att skita i vad folk tycker om dig .. fast jag vet att jag har fått henne att inse de så känns det endå bättre att höra det från henne för jag blev helt rörd.
Och jag kan säga jag är inte "gunds änglabarn" men rätta val det gör jag och grupptryck kan jag stoppa lååååångt in där inte solen skiner *blink* ..
Sen tycker jag det är synd att kolla på folk som är så osäkra så dom måste se ut som alla andra, dom måste göra samma sak som alla andra, dom måste göra saker för att märka ut sig till max ..
det är typiskt en sån som verkligen borde tänka om för vem vill ha de så? är inte de mest jobbigt för en själv?
Sen vill jag bara säga att utan mina vänner&min mamma hade jag aldrig klarat av dagar som denna ..
Mina vänner har/haft samma problem som jag har haft och därför förstår dom sig på mig, dom stöttar mig vad som än har hänt och finns alltid där för mig .. Trots dom är 5 år äldre än mig tycker inte jag de något fel?
åldern är bara en siffra .. Jag menar är dom likadana som mig, gillar samma saker, har samma humör osv så är det äkta på något sätt, jag känner mig alltid trygg när jag är med dom och det hoppas jag dom vet ..
Och min mamma, fyfan vad jag ser upp till henne! Kunde inte haft en bättra mamma är dig det ska jag säga dig, har du det jobbigt hjälper jag dig det vet du!
VÄNNER FAMILJ <3
